Närke, Balo, Hugulf och Ballfred skyndar för att undsätta Pompius men bråket avbryts innan det ens hinner starta utav främmande hornstötar. Det visar sig att en kohart av den 14e Jargiska legionen har kommit på besök.
Den 14e Legionen är på väg mot Jargiens nordligaste utpost för att förstärka skyddet mot Kamor. Eftersom stora delar av Jargiens armé håller till i väst för att hålla Muhad i schack har man beslutat att tvångsrekrytera unga män i de byar som ligger i kejsardömets utkanter. Ledda utav den högborne Tribunen Mistos, en ung man med vackert utsmyckad paradrustning och ankläppar, börjar centurian med sin rekrytering.
Man samlar alla byns invånare på torget. Det blir en dramatisk tillställning när Voldor, Pompius närmaste vän och Braggs blivande svåger, vägrar att gå med. En centrion med kraftigt underbett säger ”Grabben du är redan med i armén, du värvades så fort vår officer pekade ut dig.”
”Jag vägrar ändå att strida för kejsardömet!” Skriker Voldar. Centuriornen smäller till honom med sin vinstav över axeln. ”Och du gör bäst i att tiga inför en överordnad! Om denne inte bett dig att tala.” Tribun Mistos med ankmun och paradrustning lägger handen på Centurion Kartos axel. ”Seså, nu tar vi det lite lugnt här. Det finns ingen anledning att straffa den här unge mannen för disciplinbrott.” Mistos ser sig omkring och ler. ”Han är ju inte en del utav armén, han är ju desertör som du själv påpekade.” Mistos granskar den oroliga folkmassan.
”Är det någon här som vet vilket öde som väntar en desertör?” Ingen svarar. ”En desertör skall stenas utav sina forna soldatkamrater.”
Man samlar ihop stenar och någon legionär förklarar att det bästa de kan göra för sin vän är att få in en bra träff så att han dör fort. De slutar med att alla blir tvungna att kasta sten och Voldar dör. Bröderna Balo och Hugulf Braggs syster förbannar dem alla och Pompius mår så dåligt av händelsen att han förtränger hela stenkastningen.

Pompius brev till Voldar

Till min närmaste vän.

Vi talade ofta om hur barbariska och svagsinta våra fränder kunde te sig. Om hur föraktfullt de kunde titta på oss när vi gav ord åt våra betraktelser och tankar. Hur ord som filosofi kunde få dem att göra skyddande täcken och morra hotfullt åt oss att inte försöka vara märkvärdiga. Nu min käre Voldar, tycks vår barbariska by nästan lika civiliserad som Taupernas dal. Här i armén skulle jag inte påstå att männen är barbariska, nej ett mer passande ord skulle vara Bestialiska. Redan första dagen började man smäda mig, man har svårt att se skillnad mellan könen och tror att en sådan sak som att vårda sitt vackra hår skulle vara något feminint. Att man valt att bygga upp sitt sinne i stället för att fysiskt slita hela dagarna ser man även här som en dårskap. Kan du tänka dig att man, bara för att jag inte har kraft nog att behärska deras ologiskt tunga sköldar och för att jag har ett långt och välvårdat hår, fått öknamnet sköldmön! Det enda av värde jag fått ut av den här vistelsen är att få se Fete Peder marschera, tyvärr varade det inte längre än 10 minuter av svett och tårar. Blodet kom senare när man piskade honom mer än han förtjänade. Jag vårdade honom så gott jag kunde hela men det enda tack jag fick var att han vaknade och lipade åt mig innan han började böla efter sin mor. Jag skulle ännu en gång vilja be om ursäkt, vilket jag inte gör lättvindigt bör påpekas, för att jag inte kan komma på ditt bröllop. Jag förstår att du och Lucilia verkligen hade önskat att jag framförde dikter i er ära, men jag måste tillstå att det var lite väl magstark av din blivande hustru att önska livet av mig och hennes egna bröder för en sådan sak som att vi missar ert bröllop. Hur som helst så hoppas jag mot bättre vetande att dårarna här snart skall förstå att jag är en allt för viktig tillgång för kejsardömet än att slösas bort här som någon vilde. Jag vill att du skall veta vilken tur du har som hade giltiga skäl att slippa ta värvning i den här fruktansvärt ociviliserade flocken. Framför mina lyckönskningar till Lucilia och skola era barn väl. Jag kommer förhöra dem om jag kommer hem.

Ballfreds brev till sin far

Till min hedervärda far.

Far, det var tungt att låta min lärling dö. Jag tror dock att han föredrog detta öde hellre än att följa med mig ut i skogen på jakt efter vilt varje dag i två år till. Du såg ju själv vad som hände i byn och därför kommer jag berätta för dig om marschen som följde, jag, du och mina vänner har ju alltid sett Pompius som något av en vekling. Men döm av min förvåning, och skam när han var den enda av oss som hade viljestyrka nog att gå hela den första marschen utan att så mycket som vackla eller sacka efter. Till en början trodde jag att han fick styrka av sitt hat mot Tribunen som dömde hans bästa vän till döden, men han verkar inte ens förstå att Voldar är död. Det jag egentligen ville berätta för dig är att byborna vi räddade höll sitt ord och att belöningen de utlovade nu är betald. De måste ha tagit dem minst två år att samla ihop så mycket silver. Ett minst sagt hedervärt folk.

Närkes brev till sin mor

Stackars Mor

Hej min stackars mor, det var tråkigt detta. Att min käre kusin skulle gå en så tarvlig död till mötes, jag vet att du tyckte om honom. Till råga på allt förlorade du också din högt älskade son. Om Pecka och Vildrolf kommer förbi så finns det en sista tunna under trappen som du kan servera dem ifrån. Glöm inte att ta betalt. Nu har vi varit iväg i tre dagar och Några av mina vänner har redan gjort bort sig. Självklart är det Pompius som gjort bort sig mest. Han överraskade oss alla genom att gå på bra första dagen, men snart kände vi alla igen honom igen, Jag har skrattat mycket åt att han fått både ett nytt öknamn och latrintjänst för sin uppstudsighet. När Centerion Salo (Han hade du tyckt om) hotade att mata hela kohorten med plommon om Pompius fortsatte bråka skrattade vi riktigt gott allihopa. Andra dagen marscherade han som en riktig sillmjölke och fick spöstraff han också. Det tyckte jag faktiskt inte var roligt alls, man ska ju inte slå de som är mindre även om de förtjänar det för de mesta. Sen fick han den befängda idén att han skulle dricka ikapp med den största soldaten jag sett. Vi fick bära hem honom så att han inte skulle skada sig. Jag vet att du ömmar lite för den lille söde PomPom som du kallar honom. Och oroa dig inte, självklart kommer jag och pojkarna skydda honom om någon vill klå upp honom, som vanligt. Hugulf och jag råkade i slagsmål med några typer från en annan by, du vet dem som hängde honom en gång. En annan bra man, Centrion Karto skällde ut dem och snart ska de få spöstraff. Ha de nu så gott/ Pojken din.

Klicka här för att komma till nästa del av historien. ”Fete Peders tankar”

Klicka här för att komma tillbaka till startsidan.