En bit utanför fortet, på sidan som inte vetter mot Kamor ligger ett fallfärdigt hus. Gammalt och murket men ordentligt lappat med färskt virke på de ställen där väggarna vittrat sönder, lappandet har lyckats stänga ute dragen och matoset från köket döljer den värsta doften av fukt och mögel. Huset är över 60 år gammalt och användes som mess utav en tidigare Jargisk garnison som drevs tillbaka av den aggressiva Vildsvinstammen. När man upprättade ett nytt fort för några år sedan gjorde man det högre upp på berget. Nu används huset som värdshus och är en mycket populär plats för förströelse för olika arbetare och soldater från fortet. Ägaren, Figulus köpte huset billigt av den Jargiska armén och har snabbt tjänat in sin investering, trots de överkomliga priserna på mat och dryck.

Just den här kvällen, sex dagar efter den fina bjudningen och legatens avfärd mot Kjesarfortet den Jargiska utposten i Kamor, kan man höra en hög och aggressiv röst som skäller och klagar om vart annat på såväl mat, dryck och folk. Det är kocken Stigvard som sitter tillsammans med flera andra arbetare och några unga rekryter runt ett bord nära eldstaden.

”Jo så var det! Jag hade jobbat så jävla hårt med att fylla sjuhundra hasselmöss med ost!” Stigvard blänger anklagande på en finnig rekryt i 15 års åldern vid namn Gilan som instinktivt ryggar tillbaka tills stolsryggen knarrar. ”DÅ släpper de in såna där jävla idioter på festen!” Kocken hytter ilsket med kniven mot Gilan som nervöst börjar söka med blicken efter flyktvägar.

”Ta de lite lugnt nu Stigvard.” Hörs en munter röst bakom kocken, han vänder sig om för att se vem som vågar be honom att lugna ned sig den här gången. Det visar sig att ägaren Figulus har kommit för att titta till sina gäster. ”Varför är du så upprörd idag då?”

”För det första, så tvingas jag äta den här JÄVLA KORVEN” Stigvard håller upp en välstekt korv som pressas ut mellan hans vita knogar. ”För det andra, så hade jag hand om en riktigt fin bjudning som du vet, alla JÄVLA viktiga typer skulle vara där! Då bjuder Legaten in en massa Jävla idioter som tydligen varit riktigt jävla duktiga!” Stigvard lyckas på något sett spänna blicken i samtliga runt bordet när han ryter. ”Vet ni vad de Jävla idioterna gör!? Jo det första som händer är att en av idioterna drar fram ett jävla instrument och börjar förvirra gästerna genom att börja spela!”
”Men det låter väl trevligt” (F)
”Inte om det redan finns en JÄVLA grupp på plats som håller på att spela!” (S)
Sen kommer en stor jävla drummel som tvingar sig till en dans med en av serveringsflickorna!”
”Det var med mig.. och det var inte så farligt.” Piper en svag röst bredvid rekryten Gilas.
”Ingen har bett dig yttra dig din jävla?…” Stigvard blänger på den sköra flickan, ”Vad i helvete gör du här förresten!? Du har väl en del dansande att jobba ikapp för!?” Flickan ser rodnande ner i bordet.
”Det var faktiskt en trevlig man som serverade åt mig.” Viskar hon.
”Den där ja!” Nu verkar Stigvards vänstra öga spräcka diverse blodkärl. ”EN ännu större JÄVLA drummel! Först ska han tvinga på min personal raster, sedan tjatar han sig in i köket och börjar vässa mina JÄVLA knivar åt mig!” Både Gilas och den söta serveringsflickan blir tvungna att torka bort några droppar av Stigvards saliv.
”Men du sa ju att dina knivar var vassare än någonsin” Serveringsflickan tittar trotsigt upp på Stigvard.
”JAG SKAR MIG!” Ryter Stigvard och slår omkull ett krus med billigt öl.
”Det låter ju fruktansvärt detta du, hjälpsamma gäster, gratis sång och dans och nöjd personal.” Säger Figulus muntert samtidigt som han torkar av bordet med en gammal trasa.
”DET VAR INTE ENS DET VÄRSTA, Det värsta var den där JÄVLA STROPPEN! Han som ser ut som en flicka, pratar som om han är finare än oss andra, OCH tror att HAN här rätt att umgås med BÄTTRE JÄVLA FOLK!”

”Vänta lite nu!” En liten man hoppar ner från sin stol och sträcker på sig, upptäcker att hans dramatiska försök att visa sitt misstycke misslyckats då han nu är kortare än när han satt på stolen. ”Jag vet allt vilka du talar om!” Säger han samtidigt som han pustande klättrar upp och ställer sig på sin stol. ”De du talar om är riktigt fina pojkar!” Gilas blir imponerad av att den lille missle-handelsmannen möter Stigvards genomträngande blick. ”De räddade mina barnbarn från en sån där riktig snuskis! Han hade kiddnappat dem, och skulle dra ut deras tänder! EN riktigt snuskig- snuskis var det!” Misslan sätter händerna i sidorna och blänger trotsigt omkring sig. ”Jag såg till att Pompius fick köpa sin fina sköld på kredit! Så att han kan fortsätta att stoppa alla Snuskisar! Som vill åt mina barnbarn!” Han pekar på två små misslor i tonåren som uttråkade sitter och petar på sina tallrickar med kokt potatis.
”Vad är du för en JÄVLA Liten idiot! Som tar med barnen hit!” (S)
”Jag kan väl inte lämna dem i tältet heller!? Inte med alla snuskisar som stryker omkring!” Den lille mannen hytter med fingret åt Stigvard som ser ut som om han borde hämta några av sina välslipade knivar.
”Sagde nogen Snuskis?” Prästen Styvbjörn reser sig från en pall vid eldstaden och närmar sig bordet till det kollektiva ljudet av skrapande fötter och stolar när samtliga kvinnliga gäster runt bordet korsade sina ben. ”Jeg hörte tillfäldigvis hvad herskabet talte om” Styvbjörn rycker åt sig den stol som misslan snabbt lämnat för att skynda till sina barnbarns sida och slår sig ned bredvid serveringsflickan som makar sig bort från honom, närmare Gilas. ”De drenge du talte om är förträffligt fine drenge, för de förste! När jeg väntet hele dagen vid bordellen lät den snellde speleman meg ta hans plats o jeg fick en vacker kväll med både Vicki-Våtveck och Pull-snuskan.” Styvbjörn torkar sig om mungipan och smackar ljudligt. ”Sen redde de nästan hele kohorten från ett stenras, inklusive meg. Dessutom har jeg også hört från en av Prefektens tjänsteflickor, en rar liden pige som kommer till meg ibland for o få en välsignelse i utbyte mod vissa tjänster, att Sköldmön tillbringede en natt tillsammans med den söde Magdelene som var meget tillfreds med denne drenge.”
Stigvard blänger surt på prästen och misslan som tydligen bestämt sig för att försvara idioterna. Ser sig omkring och får syn på Gilas ”Du din jävla typ, sitter här och tror att du är en karl bara för att du tagit värvning! Du ser ju ut som om du kommer krypa hem till din JÄVLA MAMMA så fort du möter en motståndare!”
Gilas ställer sig långsamt upp möter trotsigt Stigvards blick och säger ”Ah men durå!”

Figulus som inser att Gilas ligger illa till lägger en hand på Stigvard axel för att hålla honom nere samtidigt som han ser menande på Gilas och säger. ”Det där var inte trevligt unge man, jag måste nog be dig att lämna mitt värdshus.”

Gilas blir först helt stum av orättvisan, men så hämtar han sig och säger med sprucken röst, ”Vänta ni bara, jag ska allt visa er! Jag kommer bli en lika stor hjälte som alla de där ni pratade om!” Med blossande kinder skyndar han genom salen. ”Jag tänker inte stänga din fula dörr efter mig!” Ropar han samtidigt som en kall vind drar genom rummet.
Nöjd med att någon fått gå säger Styrvard ”Han ska vara glad att han slipper äta mer av den här jävla maten!”
”Men du Stigvard” Säger Figulus och sätter sig ned på Gilas stol. ”Du tycker verken om Maten eller drycken här, varför kommer du hit egentligen?”
”Är det så svårt att förstå att man kan tycka att det är TREVLIGT att få lite JÄVLA sällskap ibland!?”

Klicka här för att komma tillbaka till startsidan.